Känner att IG inte räcker till ibland med känslor och åsikter som snurrar i huvudet. Saker jag vill få ut i print. Kan vara många som känner som jag, eller inte, och kanske kan jag lugna någon eller själv bli lugnad av att höra det finns de som känner som jag?! 

Är en kvinna i 40årsålder. Låter så gammalt när jag säger det högt för mig själv. Var tog 20 och 30årsåldern vägen? 

Jag är gift sedan 2004 och varit tillsammans med samma man sedan 1999. Vi har tillsammans 7 barn. Födda mellan 2001 och 2020. Japp, det är vår huvudsyssla!  Att ta hand om våra barn och leva livet med dem, alltid! Våra barn är det bästa som finns och vi skulle aldrig byta det livet mot något annat i hela världen. Kan ärligt säga att vi inte vet om bebisverkstaden är nedlagd, än! Kommer det fler så gör det! 

Två barn är alltså vuxna men bor fortfarande hemma relaterat till bostadsmarknaden. Vi har ju inte råd att köpa dem bostäder och hyresmarknaden är så kass! Bedrövligt! Men det funkar ändå. Ingen av dem bor inne i huvudbyggnaden. En i gästhuset och den andra köpte sig en husvagn för egna pengar som står på infarten! Väldigt innovativt må jag säga. Fast jobb har de och jag är stolt som en tupp…eller höna dårå! 

Med fyra barn i bagaget så studerade jag till sjuksköterska. Gymnasieutbildningen var djurvårdare, sen komvux till undersköterska efter två barn, examen Jan 2008. Slutligen examen som sjuksköterska januari 2015. Karriären startade på Geriatriken. Sen var det dags för barn nummer 5 under 2016. September 2017 började jag som sjuksköterska på Neonatalen. För er som inte har en aning så är det avdelningen för sjuka och förtidigt födda barn! Där vi tar hand om nyfödda barn som fötts flera veckor förtidigt och behöver hjälp med att andas, hålla värmen och äta! Samt de fullgångna barnen som haft en tuff förlossning och kanske behöver hjälp med att andas/trycka ut vätskan ur lungorna eller fått en infektion i samband med förlossningen. Ett arbete som jag älskar! Att få vara med i starten av ett nytt liv och hjälpa nyblivna föräldrar på deras nya väg! 

Mars 2020 blev jag klar specialistsjuksköterska inom neonatologi. 

September 2020 kom våra tvåäggstvillingar. 

Sen följde en tid med arbetslöshet för min man, föräldraledigt för mig. Och när det var dags att börja arbeta på riktigt så gick jag in i väggen och varit sjukskriven på hel-/deltid nu drygt ett år. Jag arbetstränade innan semestern och ska så även göra efter semestern här nu i slutet av augusti men har som mål att vara åter arbetet på "heltid" i november. För jag saknar mitt arbete och älskar mitt jobb! Allt runt omkring ska bara fortsätta rulla på samma sätt som nu under sommaren då jag haft tid att sova, varva ner och njuta av livet.

Kanske också tack vare de antidepressiva läkemedel jag ätit sen november 2022 och att jag konstaterades med diabetes 2 i mars i år. Hade GDM med tvillingarna och då DM2 finns i släkten, så nära som min far, så var ju risken stor att jag skulle falla dit! Med ett fastesocker på 16,7 och Hba1c på 73 så var min kropp illa däran. Men efter 5 månader har detta ordnat upp sig och jag är inom bara veckor på de nivåer jag "får" ligga på som diabetiker! 

En kort resumé om mig och mitt liv!

Mer kommer! Kanske inte varje dag men när jag känner att jag behöver få ur mig falla eller berätta något roligt! 

Kram